Etikettarkiv: Rädda Barnen

Brev till Janne Josefsson och Uppdrag granskning

Hej Janne!

Jag såg ditt reportage om barnfattigdomen i Sverige igår. Eller egentligen handlade det om en felaktig PR-kampanj. Men samtidigt framstod det i ditt reportage som att barnfattigdom i Sverige består av barn som inte kan åka utomlands på semester, inte kan få den senaste iPhonen och dylika i-landslyxproblem. Du lyckades inte hitta barn som inte har vinterskor på vintern och som går hungriga. Lite i förbifarten konstaterade du att det finns föräldrar som lägger pengar på cigaretter istället för på barnens kläder eller mat.

Janne, jag har träffat barn som har trasiga sommarskor av tyg på vintern. Med hål i sulorna så att all snö kommer in. Jag har träffat barn som inte får mat varje dag hemma. Och jag är inte dummare än att jag begriper att de barnen som jag träffat inte är ensamma i Sverige om sin situation.

Janne, jag förstår också varför du hade svårt att hitta de här barnen. Du letade på fel ställen. Du åkte runt i områden där det bor många familjer med invandrarbakgrund. Och du frågade vuxna. Du kommer inte hitta de fattiga barnen på det sättet. Och jag kan tala om varför.

Barnen som lever i fattigdom i Sverige lever så på grund av en kedja av svek från vuxna och samhälle. Det handlar inte om att deras föräldrar inte får tillräckligt med pengar från socialtjänst, Försäkringskassan eller arbete för att kunna ge sina barn kläder och mat. Det handlar om att de har föräldrar som röker, super eller knarkar upp pengarna. Eller spenderar dem på fel sätt, till exempel på grund av psykisk sjukdom. Där har vi sveket i första ledet. Sedan har vi skola och socialtjänst.

Skolan där personalen inte orkar ha mer med vare sig lilla Lisa eller hennes alkoholiserade pappa eller tokiga mamma att göra. Deras orosanmälningar till socialen leder ju ändå ingenvart och att försöka tala med pappan eller mamman har visat sig lönlöst för dem som haft civilkurage nog att försöka. Så de väljer att inte se att lilla Lisa pulsar genom snön i trasiga tygskor. Och lilla Lisa försöker så gott det går att avleda uppmärksamheten från hennes trasiga skor, från hennes föräldrars problem med missbruk, psykisk sjukdom eller dylikt. För att smälta in och för att skydda dem som enligt naturens lagar ska vara hennes skydd – hennes föräldrar. Så hon kommer inte att gå och berätta att hon inte får mat hemma halva månaden för att mamma eller pappa super upp pengarna.

Och hos socialtjänsten skruvar man obekvämt på sig när man frågar mamman eller pappan om hon eller han har problem med droger eller alkohol eller psykisk ohälsa. När mamman eller pappan svarar nej är det enklast att nöja sig med det och låta henne eller honom missbruka vidare tills det går så långt att de står utan bostad och barnen måste omhändertas. Hellre skjuta fram problemen och blunda så länge det går än att konfrontera föräldern med dennes missbruksproblem och kräva att hon eller han låter sig behandlas för att få fortsätta ha sina barn. Soc vet att de betalar ut tillräckligt med pengar varje månad för att barnen i teorin ska kunna ha ordentligt med mat och kläder och att en av anledningarna till att barnen inte får det är socialtjänstens egen brist på handlingskraft. Dessa socialarbetare kommer inte att hoppa fram och säga att de låter barn gå hungriga för att de inte vågar försöka tvinga föräldrarna att ta tag i sina problem innan det är för sent.

Sedan har vi alla andra i samhället som ser dessa barn i trasiga skor och inte gör ett skvatt åt saken.

Janne, om du vill hitta de fattiga barnen ska du inte leta bland mörkhåriga människor. Du ska leta där det finns missbrukare och psykiskt sjuka för det är hos dem du hittar barn som lever i fattigdom. Och tyvärr tror jag inte du hittar så många genom att fråga. Föräldrarna själva kommer inte att säga ”Japp, det är mina barn du talar om. Jag kan inte låta bli att supa upp pengarna från soc trots att det innebär att mina barn inte har vinterkläder på vintern och att de inte får mat här hemma.” De här föräldrarna har ju ofta inte ens erkänt sitt missbruk eller sin psykiska sjukdom för sig själva. Och barnen kommer troligtvis inte heller att träda fram. De älskar förmodligen sina föräldrar trots deras missbrukande eller tokigheter de begår på grund av psykisk sjukdom. De kommer att neka för att skydda sina föräldrar och för att slippa bli omhändertagna av socialtjänsten och för att slippa bli stigmatiserade.

Att gå runt och fråga som du gör i reportaget är lite som att försöka identifiera mörkertalen barnmisshandel genom att gå runt och fråga ”Hej! Jag har hört att många fall av barnmisshandel förekommer men inte anmäls. Tror du att det stämmer? Jaså, det gör du? Jamen, visa mig då dessa barn och misshandlande föräldrar!”

Jag försvarar på intet vis några oseriösa PR-kampanjer. Men ditt sätt att förenkla och avfärda ett allvarligt problem går enligt mig inte heller att försvara. Problematiken med barn som far illa är inte ny men att du skulle välja att tackla den på det här viset och göra blundandet legitimt hade jag aldrig trott. Att du tar upp mamman som lägger pengarna på cigaretter tyder på att du redan är medveten om hur barnfattigdomen ser ut.

Janne, jag är besviken och skulle önska att du genast beger dig ut i Sverige och på riktigt söker rätt på de fattiga barnen och skildrar deras verklighet och de vuxnas och samhällets svek. Genom dina tidigare reportage vet jag att om någon har mod och förmåga nog att hitta dessa barn så är det du. Och efter gårdagens reportage är det enligt mig det enda anständiga att göra om du inte vill bli en av alla som blundar inför verklighetens obekvämare delar.

Hälsningar

Aurora

 

PS! Jag vill framhålla att inte alla inom skola och socialtjänst är som de ynkryggar jag beskriver i brevet. Bland dem finns också sanna hjältar som verkligen vågar stå upp för barnen och ni borde lyftas fram och hyllas! Tack för att ni finns!

 

http://www.svt.se/ug/barnfattigdomen-i-sverige-kraftigt-overdriven

Share