Etikettarkiv: Moderaterna

Har du inga nya pusselbitar, Reinis?

I sitt årliga sommartal väljer Reinfeldt att ägna sig en hel del åt oppositionen istället för att berätta om nya egna kloka politiska lösningsförslag. Politisk pajkastning av det tröttsammare slaget, enligt mig.

Det Reinis vill att vi ska uppröras över är att Socialdemokraterna inte tänker ta bort jobbskatteavdragen som Moderaterna infört. ”Hyckleri” anser Reinis… Eller en ansvarstagande politik som faktiskt sätter människors välbefinnande före att försöka vinna fåniga poäng genom att alltid tycka tvärtemot motståndarna och till varje pris rasera så mycket som möjligt av deras politik – lite som barn som river varandras klotsar…

Väx upp, Reinis! En modern politiker hittar lösningar som är bra för människorna. S hade drivit en annan politik än M gjort under de senaste åren. Men nu, idag, gäller det att skapa trygghet och göra vårt land framgångsrikt utifrån rådande förutsättningar, som M hunnit skapa med sin politik. Att försöka återskapa situationen som den såg ut när S lämnade över makten till M och därefter börja om på nytt verkar väldigt korkat, eller hur Reinis!?

I själva verket är Reinis helt med på noterna avseende detta vilket bevisas av att han beskriver politik som ett pussel från vilket han och M inte har mandat att ta bort de viktiga bitar som S lagt och som människor är nöjda med eller till och med tar för givna. Så vem är det som hycklar?

Dessutom har ju Reinis de facto tagit bort alldeles för viktiga pusselbitar. Till exempel genom att sälja våra allmänna tillgångar på såväl kommunal som landstings- och statlig nivå. Och genom att öka de inkomstklyftor som han uppger sig vilja minska. Genom att ta bort möjligheten att plugga upp sina gymnasiebetyg för dem som inte fattade när de var 16 att deras enda chans i livet att studera och bli något, kunna komma in på högskola var där och då. Och det femte jobbskatteavdraget – varför skulle vi tro på att det skulle skapa jobb som de fyra föregående inte skapat? Femte gången gillt helt enkelt?

Känns som att M är ganska fattigt på idéer och visioner. Eller pusselbitar om vi nu ska hålla oss till den termen. Vi har hört det förut liksom och nu blir det inte bättre än så här.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/m-vill-genomfora-femte-jobbavdrag_8431716.svd

Share

SD:s framgång – mer än invandringspolitik

För några dagar sedan lyssnade jag på ett inslag i P1 om att Sverigedemokraterna vinner väljare från Moderaterna, Socialdemokraterna och soffliggarna. En kvinna som tidigare varit engagerad i Moderaterna och som numera är riksombudsman för SD förklarar att hon tilltalas av att SD är tydliga, står upp för vad de säger och har en öppen organisation medan hon upplever andra partier som att de tycker lika, inte vågar stå upp för vad de säger och inte ger någon tydlig information.

Trots att kvinnan hela tiden återkom till tydligheten som det viktigaste för henne så fokuserade reportaget och tillhörande debatt på SD:s invandringskritiska politik som den stora anledningen till att väljare går över till SD. En politik som SD själva numera börjar kalla för integrationspolitik, något som i sig ger anledning att undra hur länge till SD kan upplevas som tydliga. En riskabel balansgång kan tyckas, men än så länge framgångsrik.

Säkert är partiets hållning i invandringsfrågan viktig för många som väljer SD. Även kvinnan i reportaget förde ett resonemang kring rasism. Men när människor själva lyfter fram tydligheten så är jag övertygad om att det inte bör negligeras utan tvärtom lyftas fram och tas på allvar av de etablerade partierna. Faktum är att flera SD-väljare jag diskuterat med sagt att de inte alls bryr sig om just invandringsfrågan men att de vill rösta på ett parti som är tydligt och rakryggat med vad det står för.

Så, hur blev det så här? Har de andra partiera ingen politik? Eftersom jag tillhör Socialdemokraterna vet jag att vi har det och jag är övertygad om att detsamma gäller för övriga partier. Däremot förstår jag varför alltför många inte ser vad partierna står för idag, vad som skiljer oss åt, utan istället upplever oss alla som populistiska deltagare i en jakt på samma röster, redo att vända kappan efter vinden för varje väljare vi talar med. Hur ställer sig M till jobbskattevadrag numera? Är S för eller emot ROT och RUT?

Politikerna och partierna berättar ofta om sin politik på en tämligen ytlig, generell nivå. De talar om mål som fler jobb, kvalitet i äldrevården och så vidare.  När de ska visa sig riktigt hängivna visar de i bästa fall upp ett besök på ett äldreboende eller en förskola där de också passar på att prata med en undersköterska eller förskollärare för att illustrera sitt intresse för hur verkligheten ser ut för ”the small people”, nej förlåt, för ”vanliga människor” ska det såklart vara. Tyvärr, eller tack och lov, är detta inte nog för att övertyga väljarna.

Just tydligheten tror jag är nyckeln till framgång för partierna och receptet för ökat valdeltagande. Det i sig kommer att eliminera behovet av missnöjespartier på extremkanterna. Dessvärre finns anledning att befara att de etablerade partierna har glömt bort hur man är tydlig och gör sig förstådd utanför de inre kretsarna i de politiska residensen som landstingshus, kommunhus och Rosenbad. Den senaste tydliga politikern många relaterar till är Palme och många tycks till och med förena tydlighet inom politiken med den politik som Palme var tydlig med. Med de begränsningarna förstår jag att det kan upplevas svårt att kommunicera med människor idag, här och nu. Det har ju hänt en del sedan Palme om man säger så.

Palme var också en karismatisk ledare. Att hitta en sådan idag tycks svårt för samtliga partier. Jag misstänker att Centerns val av en ung och för allmänheten tämligen okänd kvinna till partiledare var ett djärvt försök som inte föll ut så som man hoppats. Inte helt oväntat när man väljer en som på papperet är 28 men framträder som sina kollegor i 50-årsåldern. Där har vi det igen – det blev otydligt. Man ville förändra utan att förändra. Kunna visa att man valt en ung kvinna utan att mista dem som föredrar en äldre partiledare. Något som ingen lyckats med tidigare och som inte lyckades den här gången heller. Hade de hittat och vågat satsa på den där riktigt karismatiska ledaren hade det på det stora taget säkerligen fallit väl ut både hos dem som ville ha yngre och dem som ville ha äldre.

Svårigheten att finna den karismatiska ledaren är dock ingalunda ett hinder för partiets tydlighet. Även en tämligen grå mus kan berätta om vad man vill att ens politik ska resultera i och varför. Som socialdemokrat vet jag precis varför jag tycker att utbildning, företagarfrågor och jämlikhet är viktiga. Jag kan beskriva målet, måla upp bilden av vad jag vill att vår politik ska resultera i, ge exempel från verkligheten på hur jag vill att det ska vara och hur det absolut inte får vara. En del tycker att jag har fel. Andra delar min uppfattning. Och det är helt okej. Börjar jag däremot ludda till det och anpassa målbilden efter vem jag talar med kommer snart ingen att tro på mig längre.

Ledarskap och förändring kräver mod och övertygelse. Vi i partierna måste våga visa tydligt vad vi erbjuder, vilken typ av samhälle vi vill leva i, vilken framtid vi vill skapa, hur och varför. Allt baserat på våra grundläggande värderingar som vi ju vilar så tryggt i. Sedan är det upp till väljarna att avgöra vilken typ av samhälle de vill leva i.

Jag skulle kunna ge exempel och fördjupa mig i frågor som är viktiga förmänniskor idag, typ 30 år efter Palme, men det är inte det som är mitt syfte med artikeln. Min avsikt är att lyfta fram ett problem inom svensk partipolitik, ett problem som gynnar invandringsfientliga krafter, samt att visa på en lösning. Resten är upp till partierna.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5326768

http://www.dn.se/nyheter/politik/sd-har-normaliserats-i-medierna

http://www.dn.se/debatt/vi-har-politiken-som-bryter-utanforskapet

Share